Jag kan bara säga en sak, jag är lycklig...

Denna veckan har varit en riktigt bra vecka, faktiskt en av de bästa veckorna...

Den vackra pojken har varit hos en mycket duktig hästfarbror och under veckan har vi pratat i telefon varje kväll. Det har varit underbart att få prata med honom. Att bara få höra hans röst och höra hur han ler är oslagbart. Det är en obeskrivlig känsla, lyckan av att få höra honom, han som jag tycker så mycket om även fast han befinner sig flera mil här ifrån.

I veckan har jag slutat linda benen på min häst och nu har hon blivit helt återställd. Det har varit hur underbart som helst att få rida henne ordentligt igen. Jag tränade för första gången sedan skadan i torsdags och det gick jättebra. Det märks att hon tappat lite i hoppningen men mycket fin i dressyren. Vi är förhoppningsvis ute på banan snart igen.

Jag hoppas på att kunna ta monté licens snart också, det är nämligen jättekul med trav. Det går fort och jag gillar ju fart.

I torsdags efter träningen fick jag skynda mig hem och hoppa in i duschen. Skulle nämligen med en buss till stan som gick 11.07, ska också tillägga att jag tränade från 08.30 - 09.10 och var hemma när klockan var 09.58. Så lagom små stressad kastade jag mig i väg till bussen och vidare till Karlstad. För i Karlstad väntade den vackra pojkens pappa, vi skulle åka och hämta den vackra pojken hos den duktiga hästfarbrorn. Han bor i Sala. Det var en mycket trevlig resa vi hann diskutera en hel del. 

När vi svänger in på gården ser jag honom direkt. Min pojkvän, min vackra pojkvän. Han står lutat mot en pelare och är vackrare än vanligt. lyckan sprider sig genom hela kroppen på mig och det enda jag vill göra är att hoppa ur bilen i farten och springa fram till honom och kasta mig kring halsen på honom. Men jag låter bli. Jag låter klumpen i magen stoppa mig och jag blir lite vimmelkantig, jag vet inte om benen kommer bära så jag väljer att stiga ur bilen när den står still och går ur extra långsamt.
Varför vågar jag inte, jag blir arg på mig själv. Förvisso vet jag inte ens om han skulle uppskatta att jag gjorde det heller. Men det får jag ju aldrig veta om jag inte provar. Så nästa gång ska jag banne mig göra det.

På släpet bakom bilen står Force Amber, han ska få lite massage av den duktiga hästfarbrorn. När hästen fått sin massage bär det iväg hemåt, till huset i skogen.

Det blir MAX på vägen hem och film, Prinsessan och Grodan, mycket bra. Och självklart en massa mys med pussar i mängder.

Åt tacos med både frukt och grönsaker. Det har jag aldrig provat förr. Inte med frukt, men det var riktigt gott. Tips!

---

Midsommarafton i huset i skogen med den vackra pojken och hans underbara famlij. Det kunde inte ha varit bättre. En oförglömlig dag med många skratt.

Dagen började med en härlig skrittur i skogen och forsatte sedan med pussar på hästarna i hagen. Oskar fick några också, bara för att han är så söt.
En dusch och sedan var det dags för midsommar lunch med Familjen i huset i skogen, storebror polis och hans sällskap. Det var mycket gott, sill, färskpotatis, gräddfil och gräslök, nubbe, jordgubbar och glada människor. Det kan inte bli bättre. När maten var bortdukad var det dags att plocka blommor till midsommar stången och kransarna. Som vanligt blev blomplockningen till en tävling och jag måste erkänna att tjejerna förlorade. Manliga killarna var.
Efter att har gjort en hel del kransar bestämmde vi oss för att spela kubb. Jag och Oskar gick för att leta upp passande vedträd och sedan var det spel på blodigt allvar. kvällen följde med en mycket god middag, mer kubbspelande och fotboll, det blev till och med ett litet vattenkrig mellan Oskar och storebror polis. Vi fick också sällskap utav Pappa Anderssons dotter och hennes familj. En helt perfekt midsommarafton.

För mig var det verkligen en midsommarnattsdröm, det var magiskt och jag fick dela det med den bästa varelsen på planeten, Oskar J Andersson. Jag har kommit på en sak, jag är fullständigt tokig i honom, den vackra pojken.



"Lyckliga människor räknar inte flyende minuter."