One day I will fly away...

Det har varit en helt fantastisk vecka men också en mycket jobbig sådan.

Jag har blivit sjuk igen, ögoninflammation, hosta, feber och snuva. Jag tror nog det är dags att acceptera att jag inte är gjord av stål och lägga mig ner och vila ordentligt. Det är inte det lättaste när man vill ha kul och alltid ha fullt upp.

I onsdags var det trav på Åmål. Det gick väl inte riktigt så bra som vi hoppats på men sista pengen till min vackra pojk och hästen Force Amber. Min häst Force Speed gick ett fint lopp och jag tyckte han var jätteduktig, även om det inte räckte hela vägen.

Jag hade en ganska så dålig dag i onsdags, tankarna flög alldeles för fort iväg till håll där de inte borde vara. För mig är det jobbigt när jag inte kan hålla tankarna i styr. Jag mår bara dåligt över det jag tänker, men är inte stark nog för att stänga av varje gång det händer. Bara genom att få lätta på trycket lite så går det bra, men att öppna locket så där försiktigt så att det inte väller över är inte alltid det lättaste.

Dagen slutade med massa pussar och en god kopp te, precis så som det ska vara med min vackra pojk.

Vaknar av en puss från min underbara snygging när klockan är 09.30 och sedan är han så där jättegullig och går och gör frukost till mig. Frukost på sängen smakar alltid bäst. En underbar dag följde sedan den underbara morgonen. Vi tog en tur till vattnet, dock blåste det lite kallt så vi åkte hem igen. Vi tog istället en skritt tur med Mio & Fiona i skogen.
Tyvärr blev jag fort sämre, min förkyldning började bli riktigt elak. Jag la mig en stund i solen, fullt på klädd eftersom att febern fick mig att frysa. Sen var det dag att åka hem...

Cinderella fick vila på grund av att jag var så sjuk, fick även ställa in träningen nästa dag...
Men jag åkte dit och pussade på henne i alla fall.

Kvällen slutade med näst sista avsnittet av Vampire Diaries i mycket gott sällskap.

Fredagen börjar klockan 07.30 för att åka ut till stallet. Eftersom att min träning blev inställd så blev det longering istället. Cinderella var jättefin och det ser ljust ut för framtiden. Bara jag blir frisk först.

Det blev en tripp till tippen med far och lillasyster som ledde oss vidare till Granngården där vi köpte mat till min häst.
Sedan var det bara att hoppa in i duschen. Oskar J Andersson är på väg för att träffa mig!

En mysig fredagkväll följde sedan och den slutade med att jag somnade i Oskars famn...

Sovmorgon!
Det var riktigt härligt, det var längesen.
Morgonmys...

Eftersom att jag forfarande var sjuk så fick min vackra pojk rida Cinderella idag. Han gjorde det riktigt bra så jag tror att han ska få göra det i fortsättningen.

Nästa dag var det dags för trav igen så Oskar var tvungen att åka hem...

Eftersom att jag hatar att ha tråkigt så tänkte jag att varför inte gå ut på krogen. (dumt tänkt på grund av att jag fortfarande var sjuk.) Så blev det, jag och min kära bästa vän gick ut och festade loss ordentligt i Karlstad med alla SM-pojkar från stockholm. Kul var det och mycket folk. Men när jag vaknade nästa dag och insåg att jag nog sjungit lite för mycket med min sjuka hals, var det inte så kul längre.

Så utan röst åkte jag hem 09.00, käkade frukost, duschade, gjorde mig i ordning, åkte till stallet, mockade och pussade på min häst, for iväg till färjestad, hejjade på min lillasyster som tävlade, satte mig i bilen och åkte till arvika för att kolla på min Oskar som körde Kullinghagens Mio som tyvärr galopperade lite och kom långt bak (annars sprang han fint), packa ihop och åka till huset i skogen.

Efter en mycket, mycket tung dag, men också en utav de bästa dagarna på länge, så lekte jag och Oskar i trädgården. Vi spelade fotboll med hästarna och det var fullkommligt underbart. Jag har aldrig kännt så mycket lycka på en och samma gång. Helt oslagbart.

Med ögoninflammation i båda ögonen, helt utan röst och med träningsvärk i nacken efter allt dansande somnade jag åter igen i Oskars famn.

Jag insåg någonting denna vecka som har fått mig att se på saker och ting på ett helt annat sätt. Det är min pojkvän jag har att tacka för det.

Att klara av att visa vad man känner för någon är starkare än att bara säga det. Att säga att man tycker om någon är inte svårt. För utan att kunna bevisa det man säger, genom att visa det, så mister det man säger sin krafft.
Istället för att höra ord ska man se orden i personen utan att höra ett enda ljud...