Pojken & Rödluvan...
Pojken tittar ut genom sitt fönster. Trots att där inte finns en enda levande varelse så ser han Rödluvan. Han ler. Men snart rycker gan till och tittar en gång till, då är hon borta.
Han går till bädd med alla tankar på Rödluvan. "Mindre än ett år kvar nu" tänker han. Då ler han igen.
Rödluban får pojken att le. Ofta. "Det måste vara någonting positivt" funderar han vidare. Han slänger en blick mot fönstret och får en skymt av det röda svallet. "Godnatt du vackra flicka! Det är inte långt kvar nu! Vänta på mig, snälla Jag måste få könna din doft i min näsa, din hud mot mina läppar, din andning mot min kind!"
***
Rödluvan ligger i sin säng, försöker att somna men tankarna på pojken håller henne vaken. Hon ser honom över allt.
När hon öppnar ögonen så ser hon pojken ligga böjd över henne och hans glittrande leende lyser upp hela rummet. Rödluvan ler tillbaka, blinkar och pojken är borta.
"Hoppas han ser samma himmel och samma stjärnor som jag" tänker Rödluvan och suckar ljudligt.
Rödluvan vänder blickan från fönstret men ser pojken och vänder tillbaka blicken, men han är borta.
Det är inte långt kvar och hon vet att hon snart kommer få vara i pojkens famn igen. "vänta på mig, för jag vill kunna känna dig, se dig le och höra ditt hjärta slå" viskar Rödluvan för sig själv och ler när hon tänker på hur vacker pojken är.
"Dröm sött, morgonen gryr och snart min pojke är jag åter i din famn" säger Rödluvan och tittar en sista gång på stjärnorna innan hon faller in i drömmarnas värld.
Han går till bädd med alla tankar på Rödluvan. "Mindre än ett år kvar nu" tänker han. Då ler han igen.
Rödluban får pojken att le. Ofta. "Det måste vara någonting positivt" funderar han vidare. Han slänger en blick mot fönstret och får en skymt av det röda svallet. "Godnatt du vackra flicka! Det är inte långt kvar nu! Vänta på mig, snälla Jag måste få könna din doft i min näsa, din hud mot mina läppar, din andning mot min kind!"
***
Rödluvan ligger i sin säng, försöker att somna men tankarna på pojken håller henne vaken. Hon ser honom över allt.
När hon öppnar ögonen så ser hon pojken ligga böjd över henne och hans glittrande leende lyser upp hela rummet. Rödluvan ler tillbaka, blinkar och pojken är borta.
"Hoppas han ser samma himmel och samma stjärnor som jag" tänker Rödluvan och suckar ljudligt.
Rödluvan vänder blickan från fönstret men ser pojken och vänder tillbaka blicken, men han är borta.
Det är inte långt kvar och hon vet att hon snart kommer få vara i pojkens famn igen. "vänta på mig, för jag vill kunna känna dig, se dig le och höra ditt hjärta slå" viskar Rödluvan för sig själv och ler när hon tänker på hur vacker pojken är.
"Dröm sött, morgonen gryr och snart min pojke är jag åter i din famn" säger Rödluvan och tittar en sista gång på stjärnorna innan hon faller in i drömmarnas värld.
Kommentarer
Trackback
