Rödluvan tittar upp i taket, lamporna är släckta och det dova ljuset från gatlycktorna är det enda som lyser upp rummet.

Rödluvan ligger dör i mörkret ensam och tänker på tiden för två år sedan då hon senast träffat sin älskade pojke. Minnena får henne att le avbrutet, För även om de itne kommer ses på ett år nu får alla minnen henne att känna lycka! Det gör henna stark.

Rödluvan tänker mycket på den vackra pojken och hoppas att nästa gång de ses så ska hon få kyssa honom!

Det är inte långt kvar tänker hon och känner glädjen sprida sig genom kroppen. Hon minns pojkens doft och hur underbart det är att känna hans värme.

Rödluvan faller snart in i drömlandet där hon kommer att träffa sin pojke och hon hoppas på att pojken drömmer om henne också. "du gör mig till den lyckligaste människan på planeten" viskar Rödluvan och somnar...

***

Hemligt...