Evigt ung...
Jag har tänkt lite på hur det skulle vara att vara ung förevigt. Att aldrig åldras och se alla vänner och alla man känner bli äldre och försvinna. Hur skulle det vara. Skulle det kännas så bra som det verkar i alla vampyr-böcker-filmer-serier, eller skulle det vara så hemskt som det verkar i filmen-boken Dorian Gray.
Jag har verkligen åldersnoja, jag vill inte bli gammal. Men skulle jag verkligen vilja se alla jag älskar försvinna. Om jag skulle få välja så skulle jag vilja att alla stannade som de är om jag gjorde det. För även om alla någon gång kommer att dö så vill man nog inte vara den enda som lever kvar. Man kommer alltid att känna sig ensam även om man skaffar sig nya vänner. Frågan är om de skulle tycka att man var konstig för att man inte åldrades. Konstiga tankar jag har.
För även om jag inte vill bli gammal, så vill jag ju kunna uppleva allt som man upplever i ett liv. Så jag måste nog bara bita ihop och bli gammal och rynkig.
En annan sak som ofta fyller mina tankar och funderingar är, vad är det som gör att just Oskar tycker om mig, Ruth tycker om Jonas, Mamma tycker om Pappa. Vad är det som gör att man dras åt olika personer. Vad sitter det där inre och djupa som bara väcks till liv av en enda person. Är det inte fasinerande...
Och vad är det som gör att jag gillar lakrits och andra inte. Eller att jag gillar de kläder som jag köper och vissa inte. Hur ser vi på saker och ting och varför tycker vi olika. Det är säkert för att annars skulle den där mystiken inte finnas som man känner när man blir förälskad, man skulle inte få den där behagliga känslan man får när man ser den snygga tröjan och sedan går och provar och ser att den sitter perfekt. Eller den där njutningen när man smakar på något som är så obskrivligt gott.
Alla är vi olika, men ändå så lika. Vi är människor och vi känner. Vissa mer andra mindre. Men ändå är vi lika för vi är människor.
"Do you know, that everyday´s the first of the rest of your life"
-Angels on the moon, Thriving Ivory
Jag är så lycklig, för jag har Oskar. Och mest lycklig är jag för att han vill vara med mig.
Den 3 Juli sa du att du älskar mig och jag gav dig samma svar. Vårt äventyr började långt innan det, men då växte det sig starkare.
Jag tänker tillbaka på oförglömliga minnen, 13 mars, Elitloppet 2010, Balen 2010, Hopptävlingen på Karlstad RK, Midsommarafton..
Allt är underbart och jag vill skapa mer minnen, många fler.
Jag har verkligen åldersnoja, jag vill inte bli gammal. Men skulle jag verkligen vilja se alla jag älskar försvinna. Om jag skulle få välja så skulle jag vilja att alla stannade som de är om jag gjorde det. För även om alla någon gång kommer att dö så vill man nog inte vara den enda som lever kvar. Man kommer alltid att känna sig ensam även om man skaffar sig nya vänner. Frågan är om de skulle tycka att man var konstig för att man inte åldrades. Konstiga tankar jag har.
För även om jag inte vill bli gammal, så vill jag ju kunna uppleva allt som man upplever i ett liv. Så jag måste nog bara bita ihop och bli gammal och rynkig.
En annan sak som ofta fyller mina tankar och funderingar är, vad är det som gör att just Oskar tycker om mig, Ruth tycker om Jonas, Mamma tycker om Pappa. Vad är det som gör att man dras åt olika personer. Vad sitter det där inre och djupa som bara väcks till liv av en enda person. Är det inte fasinerande...
Och vad är det som gör att jag gillar lakrits och andra inte. Eller att jag gillar de kläder som jag köper och vissa inte. Hur ser vi på saker och ting och varför tycker vi olika. Det är säkert för att annars skulle den där mystiken inte finnas som man känner när man blir förälskad, man skulle inte få den där behagliga känslan man får när man ser den snygga tröjan och sedan går och provar och ser att den sitter perfekt. Eller den där njutningen när man smakar på något som är så obskrivligt gott.
Alla är vi olika, men ändå så lika. Vi är människor och vi känner. Vissa mer andra mindre. Men ändå är vi lika för vi är människor.
"Do you know, that everyday´s the first of the rest of your life"
-Angels on the moon, Thriving Ivory
Jag är så lycklig, för jag har Oskar. Och mest lycklig är jag för att han vill vara med mig.
Den 3 Juli sa du att du älskar mig och jag gav dig samma svar. Vårt äventyr började långt innan det, men då växte det sig starkare.
Jag tänker tillbaka på oförglömliga minnen, 13 mars, Elitloppet 2010, Balen 2010, Hopptävlingen på Karlstad RK, Midsommarafton..
Allt är underbart och jag vill skapa mer minnen, många fler.
Kommentarer
Trackback
