Längesen...
Ibland rinner tiden ut, sanden försvinner och det blir plötsligt längesen..
Ensamhet är tomhet, kallt och mörkt. Jag undrar hur det känns att alltid vara ensam. Jag kan känna mig ensam ibland, men jag har alltid någon där jag är aldrig helt själv.
Jag är tacksam för det och jag önskar att jag kunde visa min uppskattning bättre. Så tack alla ni underbara som finns i mitt liv. Ni är guld värda!
Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag, jag är ledsen för det. Det är jag verkligen, för jag vill ha tid att sätta mig och skriva. För det är det jag gör, jag skriver, jag älskar att skriva.
19 år gammal och känner att tiden rinner iväg. Så ska det väl inte behöva vara, antingen så är det jag som är dålig på att ta vara på tiden eller så är det tiden som inte räcker till. Jag får nog aldrig något riktigt bra svar på detta men det gör inte så mycket. Jag gillar att tänka och fundera. Jag förstår inte hur vissa människor bara kan stänga av och inte tänka. För mig är det en omöjlighet.
Ibland undrar jag över framtiden och hur det kommer att gå, tyvärr brukar det sluta med tårar. Jag blir så ställd av alla tankar jag har. Hur orkar jag tänka så mycket. Jag vill hinna så mycket och jag tror att jag tror att tiden inte kommer räcka till, därför vill jag skynda mig och då kommer tårarna. Att börja skynda med livet redan nu är bara dumheter, men jag har svårt att låta bli. Jag vill att allt ska ske på en gång så att jag hinner med så mycket mer.
Härom dagen så satte vi oss ner, jag, Oskar och Ruth och gjorde en lite på ställen vi vill åka till. Men det finns ju så mycket mer jag ska hinna med innan det. Herregud Hillevi, lugna ner dig! Jag börjar fundera på om jag är sinnenförvirrad.
Framtiden är framför mig och det som inte har hänt behöver jag inte oroa mig för, för det har ju inte hänt. Det är onödigt att hetsa upp sig för saker som inte hänt och kanske inte heller kommer att hända.
"De enkla tankarna kommer till mig först när jag trasslar in mig i de komplicerade"
- Paulo Coelho
Ensamhet är tomhet, kallt och mörkt. Jag undrar hur det känns att alltid vara ensam. Jag kan känna mig ensam ibland, men jag har alltid någon där jag är aldrig helt själv.
Jag är tacksam för det och jag önskar att jag kunde visa min uppskattning bättre. Så tack alla ni underbara som finns i mitt liv. Ni är guld värda!
Jag vet att jag inte har skrivit på ett tag, jag är ledsen för det. Det är jag verkligen, för jag vill ha tid att sätta mig och skriva. För det är det jag gör, jag skriver, jag älskar att skriva.
19 år gammal och känner att tiden rinner iväg. Så ska det väl inte behöva vara, antingen så är det jag som är dålig på att ta vara på tiden eller så är det tiden som inte räcker till. Jag får nog aldrig något riktigt bra svar på detta men det gör inte så mycket. Jag gillar att tänka och fundera. Jag förstår inte hur vissa människor bara kan stänga av och inte tänka. För mig är det en omöjlighet.
Ibland undrar jag över framtiden och hur det kommer att gå, tyvärr brukar det sluta med tårar. Jag blir så ställd av alla tankar jag har. Hur orkar jag tänka så mycket. Jag vill hinna så mycket och jag tror att jag tror att tiden inte kommer räcka till, därför vill jag skynda mig och då kommer tårarna. Att börja skynda med livet redan nu är bara dumheter, men jag har svårt att låta bli. Jag vill att allt ska ske på en gång så att jag hinner med så mycket mer.
Härom dagen så satte vi oss ner, jag, Oskar och Ruth och gjorde en lite på ställen vi vill åka till. Men det finns ju så mycket mer jag ska hinna med innan det. Herregud Hillevi, lugna ner dig! Jag börjar fundera på om jag är sinnenförvirrad.
Framtiden är framför mig och det som inte har hänt behöver jag inte oroa mig för, för det har ju inte hänt. Det är onödigt att hetsa upp sig för saker som inte hänt och kanske inte heller kommer att hända.
"De enkla tankarna kommer till mig först när jag trasslar in mig i de komplicerade"
- Paulo Coelho
Kommentarer
Trackback
