Leende på läpparna...
Kan inte vara annat än lycklig än en dag som denna.
Har varit och tävlat med min underbara prinsessa idag och vi tog med oss två felfria rundor hem. Så nu laddar vi batterierna på nytt för vi kör ett race i morgon också. Detta är kärlek!
Måste också passa på att berätta att jag fått min montésadel nu. Provred den på Yankee igår och han tyckte nog att den var lika skön som jag. Tog en lugn tur med honom, men det märks att han är laddad. Får hålla honom hårt.
Snart kommer han hem som får mig att lee alla tider på dygnet. Så lyckan kommer att bestå.
Men jag har tänkt på en sak. Vart går gränsen och hur ska man kunna veta det. Jag tänker på det här med att vara öppen, för jag är en väldigt öppen person och jag kan verkligen slänga ur mig vad som helst utan att tänka mig för ett skvatt. Men jag tror att ni, precis som jag har märkt av den här pinsamma stelheten som uppstår när någon tycker att man sagt för mycket. Jag hatar den. För hur ska jag kunna veta när jag sagt för mycket. En del vill ju verkligen höra alla detaljer och en del vill knappt veta av något alls.
Samma sak som när man skriver med någon via sms eller Facebook. Det är så lätt att misstolka. Alla är vi olika och tack och lov för det. Men det är inte lätt att ställa om.
Jag undrar över så mycket men vågar knappt ställa några frågor. Rädd för att bli dömd.
Vad mycket lättare det vore om man hade någon som alltid ville lyssna, på vad det än må vara för dumheter. Någon som alltid kan ge en de svar man söker. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Det ska inte vara enkelt.
Jag tänker mycket och jag söker svar.
På sista tiden har jag ställts inför en del prövningar som jag ännu inte lyckats lösa och jag kanske aldrig kommer att klara det smärtfritt men jag försöker. Det blir lättare och lättare för var dag som går att försöka läka de sår som uppstått på vägen.
Men trotts allt detta så är jag lycklig. Jag har underbara vänner som bryr sig. De kanske inte alltid har de svaren jag helst vill höra men de är ärliga. Och det är guldvärt.
Du är min ögonsten Cinderella...
Jag kommer att somna med ett leende på läpparna...
H
Har varit och tävlat med min underbara prinsessa idag och vi tog med oss två felfria rundor hem. Så nu laddar vi batterierna på nytt för vi kör ett race i morgon också. Detta är kärlek!
Måste också passa på att berätta att jag fått min montésadel nu. Provred den på Yankee igår och han tyckte nog att den var lika skön som jag. Tog en lugn tur med honom, men det märks att han är laddad. Får hålla honom hårt.
Snart kommer han hem som får mig att lee alla tider på dygnet. Så lyckan kommer att bestå.
Men jag har tänkt på en sak. Vart går gränsen och hur ska man kunna veta det. Jag tänker på det här med att vara öppen, för jag är en väldigt öppen person och jag kan verkligen slänga ur mig vad som helst utan att tänka mig för ett skvatt. Men jag tror att ni, precis som jag har märkt av den här pinsamma stelheten som uppstår när någon tycker att man sagt för mycket. Jag hatar den. För hur ska jag kunna veta när jag sagt för mycket. En del vill ju verkligen höra alla detaljer och en del vill knappt veta av något alls.
Samma sak som när man skriver med någon via sms eller Facebook. Det är så lätt att misstolka. Alla är vi olika och tack och lov för det. Men det är inte lätt att ställa om.
Jag undrar över så mycket men vågar knappt ställa några frågor. Rädd för att bli dömd.
Vad mycket lättare det vore om man hade någon som alltid ville lyssna, på vad det än må vara för dumheter. Någon som alltid kan ge en de svar man söker. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Det ska inte vara enkelt.
Jag tänker mycket och jag söker svar.
På sista tiden har jag ställts inför en del prövningar som jag ännu inte lyckats lösa och jag kanske aldrig kommer att klara det smärtfritt men jag försöker. Det blir lättare och lättare för var dag som går att försöka läka de sår som uppstått på vägen.
Men trotts allt detta så är jag lycklig. Jag har underbara vänner som bryr sig. De kanske inte alltid har de svaren jag helst vill höra men de är ärliga. Och det är guldvärt.
Du är min ögonsten Cinderella...
Jag kommer att somna med ett leende på läpparna...
H
Kommentarer
Trackback