Det finns inte mycket att klaga på i mitt liv. Jag har det väldigt bra och det vet jag om. Men ibland undrar jag varför det ska gå emot så jävla mycket. Jag tror inte att jag begär så mycket. Eller gör jag det. Inte är jag extrem iallafall.
Jag har en dröm och jag ska verkligen se till att den blir sann. Men offrar jag för mycket för det lilla jag får tillbaka?

Om jag vill något, verkligen vill! Då ser jag till att det blir så. Jag kämpar och får göra stora uppoffringar. Men jag tycker inte det lönar sig. För jag får verkligen inte något tillbaka. Är jag för snäll mot andra och för hård mot mig själv. Kommer jag att uppnå mina drömmar om jag fortsätter så här?

Det finns vissa saker jag värdesätter mer än andra och det är ju för mig en självklarhet. Och jag väljer ju själv vad det är. Alla är vi olika och jag förväntar mig inte att alla ska ha förståelse för hur jag tänker. Men ett accepterande vore kanske möjligt att få...Eller har jag fel då?

Jag tänker väldigt mycket och analyserar näst intill allt. Men jag är sån och jag gillar att tänka och drömma. Fantasin är något av det bästa jag vet.

Uppskattning, tacksamhet, ödmjuk... Tyvärr så är detta väldigt lätt att säga men inte så lätt att visa. Jag är själv dålig på det, men börjar enligt mig att bli bättre. Jag försöker.

Det var skönt att få skriva av sig lite. Nu ska jag se på True Blood och njuta över en lyckad dag på travbanan.

God natt...



Cinderella <3