Det känns verkligen. Jag förstod hela tiden att jag skulle sakna honom, men oj så mycket!
Även fast vi inte ses varje dag 24-7 så känns det tomt att inte bara kunna ringa och höra hans röst.
Men det hjälper att han har hört av sig varje gång då han mellanlandat.

Har tänkt på hur mycket som kan misstolkas och hur olika allt kan se ut i olika synlinklar.
Det är mycket som kan gå snett när man inte ser saker som andra ser det.
Som att skriva till någon. När man inte hör personen på andra sidans tonläge så kan verkligen allt gå snett.
Det är intressant att försöka att sätta sig in i andras tankar, men ack så svårt.

Jag är en sådan där människa som verkligen behöver få ur mig mina tankar och prata om saker.
Annars exploderar jag. Något som har hjälpt är faktiskt att börja blogga och så skriver jag dagbok.
En del saker kan man inte ens prata om, förutom med sig själv. Då är det så skönt att på ett sätt få ur det ur kroppen.

Jag har väldigt mycket tankar och lite för ofta snurrar de iväg åt helt fel håll. Det är så lätt att styra åt fel håll. Så varför ska det vara så svårt att vända tillbaka. Jag måste ändå få säga att jag har blivit så mycket bättre på det. Att ta kontroll över mina tankar.

I morgon är en ny dag...


"Jag kan... Jag kan känna att du glömmer mig.
Det är som... Utan dig... Känner jag mig själv försvinna.
Vara ingenting."

Ur Charlie St. Cloud