..Kapitel 8 Avundsjuka..

”Erik, vill du följa med mig ut ett slag?” Jag väntar inte på ett svar utan bara reser mig från den avslutade middagen och går ut på verandan. Jag sätter mig i den färgslitna hammocken och väntar. Det tar inte många sekunder förrän Erik sitter vid min sida och tittar ner på sina händer som ligger livlösa i knät.
”Jag kan inte hålla mig borta från alla av det manliga könet, Erik, så du måste acceptera att jag har manliga vänner. För om du inte gör det, så kommer det inte att funka mellan oss.” Jag känner mig förvånansvärt stark. Det vänder ganska snabbt när Erik bryter ihop i tårar.
”Emily, jag vet inte hur jag ska klara mig utan dig.” Erik tar tag i mina händer.
”Men det kommer inte funka om du ska gå omkring och vara skadligt svartsjuk hela tiden.” Jag biter mig hårt i tungan. Jag får inte börja gråta nu, jag måste stå emot. Han tror att han vet vart han har mig, men han ska inte vara allt för säker. Jag klarar inte av att bli behandlad på det sättet, jag är faktiskt ingen robot.
”Erik, förlåt mig men det här måste få ett stopp.” Säger jag tillslut, stärkt av mina egna tankar. Plötsligt flyger han upp ur hammocken, hans muskler är spända och han andas högljutt. Han får allt mitt mod att försvinna och jag känner mig plötsligt väldigt liten.
”OM DET ÄR SÅ DU VILL HA DET!” Erik ryter åt mig hans blick är kall som is och han ser farlig ut. Ett sting av rädsla sprider sig genom kroppen på mig. Erik stirrar på mig en kort sekund innan han kastar sig sedan över verandan och med tre jättekliv har han försvunnit i mörkret.

Ur "Chansen"
Av Hillevi Frohm