Det är så länge som jag levt. Det är ganska så häftigt när jag tänker efter. Det är ganska så häftigt, livet alltså. Jag lever och andas, men jag lever bara en gång. Jag tror att det är många som kommer på just det för sent. Vi har bara ett liv. Så självklart ska man göra allt i sin makt för att leva fullt ut och vara så lycklig man kan.

Det är så lätt att glömma det och gå omkring och sura i onödan. För mig är livet vackert. Det är inget jag skulle vilja ge bort för allt i världen. Om jag kunde så skulle jag vilja leva om och om igen. Men även om jag fick chansen så skulle jag nog inte ändra på något. Jag är den jag är idag bara för att jag levt det livet jag gjort. Idag är jag stolt över att vara mig och jag är lycklig.

Visst finns det saker som gjort ont och som jag gärna hade velat dämpa en aning. Men trotts allt ont och allt jobbigt så är jag ändå lycklig och det är det som räknas. Vägen dit må vara svår och fylld med smärta men det är det helt klart värt.

Just nu befinner jag mig i en sådan situation då jag har väldigt svårt att visa vad jag egentligen känner. Det känns tomt i mig men ändå så rinner det över kanten. Det är en konstig känlsa och jag gillar det inte.

Nu väntar underbara tider och jag kan inte vara annat är förväntansfull.

Min helg har varit jättebra och min födelsedag var underbar. Jag är så glad för att jag är omringad av alla dessa fantastiska människor och inte att förglömma, hästar. Hästar är magnifika djur och jag fascineras mer utav dem för var dag som går.

Jag känner på mig att detta kommer bli en mycket bra månad och det kommer börja med en riktigt bra vecka.



"Ingen kan ljuga, ingen kan dölja något när han ser en annan människa rakt i ögonen."

-Paulo Coelho
Vid flodden piedra satte jag mig ned och grät