Den där obehagliga känslan...

...När man känner att allt man gör är fel och är det inte fel så lär det bli fel i slutändan ändå. Jag vet hur det känns och den känslan kväver mig verkligen. Alltid är det något som inte stämmer. Varför kan det inte bara få vara sådär bra och härligt istället. Det kommer något ivägen mest hela tiden och jag vet inte hur jag ska göra för att stoppa det.

Jag behöver någon att reflektera mina tankar med. För jag klarar inte av den press som ligger på mina axlar just nu. Jag måste få ur mig lite innan jag sprängs.

Man brukar säga, "det vore så skönt att få komma bort ett tag och släppa allt bara." Men det går inte stänga av. Den som uppfinner människans av och på knapp kommer bli min Gud.

Det är inte meningen att låta så negativ men jag var bara tvungen att skriva av mig lite. Känns lite lättare i bröstet nu.

Har några nya serier som jag knarkar just nu, Glee, The O.C, Hart of Dixie och så de vanliga, The vampire diaries och The Secret Circle tyvärr har de uppehåll till 5 januari så jag får plågas lite till.


   Förståelse för ödet...

Det är verkligen inte lätt att förstå vad ödet har för planer. Vad är det som gör att det händer saker som man verkligen inte vill ska hända. Man försöker att vara tillräckligt duktig och tillräcklig över huvudtaget. Jag ska väl egentligen inte klaga för jag är väldigt lycklig. Men jag skulle göra vad som helst för att förstå meningen, meningen med det som händer och kommer att hända.
Det är inte så lätt att slut tänka när man väl har börjat och det är väl ingen som nekar det heller men ändå. Jag vill kunna stänga av och bara fortsätta i samma riktning som förrut för det är det jag vill. Tyvärr så vill inte huvudet samma sak som hjärtat alltid. Jag har lärt mig att man ska lyssna till sitt hjärta. Så det är vad jag kommer göra. Hjärtat säger det man högst önskar och jag tänker inte säga emot.

   Då allt började...

Det var den 12 april 2008. På lördag är det alltså 3 år och 7 månader sedan. För mig är det magi, helt ofattbart. En enda blick, det var allt som behövdes. Jag försöker förstå men kommer aldrig fram till någon vettig förklaring. Det kommer jag nog aldrig att göra heller. Men jag behöver nog inte förstå heller. Jag tror att det är det som gör det så speciellt. Att inte förstå. Jag gillar ju inte ovisheten, men detta är något annat.

Jag tycker att det är lite läsigt med framtiden. Man vet aldrig vad som kan dyka upp och saker och ting kommer förändras. Det kommer inte bli så som man tänkt sig. Det är jag fullt medveten om. Så om jag ska erkänna så är jag nog lite rädd. Jag är ju bara människa.

Det har varit fullt upp en tid nu. Ganska så skönt eftersom att tiden går så fort då. Just nu längtar jag väldigt mycket till fredag. Just nu ser framtiden väldigt ljus ut och jag vill bara njuta utav den. Låta tiden gå lite saktare då tiden är som bäst.

Jag bara älskar livet!


RSS 2.0