Det var den 12 april 2008. På lördag är det alltså 3 år och 7 månader sedan. För mig är det magi, helt ofattbart. En enda blick, det var allt som behövdes. Jag försöker förstå men kommer aldrig fram till någon vettig förklaring. Det kommer jag nog aldrig att göra heller. Men jag behöver nog inte förstå heller. Jag tror att det är det som gör det så speciellt. Att inte förstå. Jag gillar ju inte ovisheten, men detta är något annat.

Jag tycker att det är lite läsigt med framtiden. Man vet aldrig vad som kan dyka upp och saker och ting kommer förändras. Det kommer inte bli så som man tänkt sig. Det är jag fullt medveten om. Så om jag ska erkänna så är jag nog lite rädd. Jag är ju bara människa.

Det har varit fullt upp en tid nu. Ganska så skönt eftersom att tiden går så fort då. Just nu längtar jag väldigt mycket till fredag. Just nu ser framtiden väldigt ljus ut och jag vill bara njuta utav den. Låta tiden gå lite saktare då tiden är som bäst.

Jag bara älskar livet!