Hela världen rasar...
...Jag tappar fotfästet och faller. Faller handlöst ner i mörkret. Ingen kan rädda mig, ingen sträcker ut en hand och ingen hör mina rop på hjälp. Jag har andas i halsen och tårarna sprutar. Kommer någon att ta emot mig eller kommer det vara ett evigt fallande. Kommer klumpen i magen alltid att bestå. Som om du svimmar utav svindel. Den obehagliga känslan av att inte veta. Det är så det är. Men är det så det kommer att vara. Varför. Hur kan ögonen sett så fel.
Ett svek, en besvikelse och en tomhet...
Ett svek, en besvikelse och en tomhet...
Kommentarer
Trackback
