självsäker, osäker, ensamhet...

Det hänger verkligen inte ihop...

Det är det inget som gör just nu. Ena stunden känner jag att jag vet precis vart jag står här på jorden. Den andra får jag inte ens fotfäste. Det känns som när man drömmer om att man halkar, det rycket till i hela kroppen och man vaknar. Men jag vaknar inte. Känslan finns kvar och jag kan inte öppna ögonen.
Tyvärr är det ingen trevlig dröm och ingen djup sömn. Det är ett konstant obehag och jag mår illa.
Det är som att stå och titta på utan att kunna göra något åt det som sker. Nästan som att man står helt naken på en stor scen med miljontals människor som har ögonen på bara mig. Totalt utelämnad och fastfrusen.
Många känslor, tyvärr är det många negativa. Varför har jag grävt ner mig. Varför kan jag inte hitta upp till ytan. Fan vad besviken jag är...

Kommentarer
Postat av: Katarina

Du kan hitta upp till ytan! Du måste hitta alla positiva sidor av dig - din fantastiska hoppning - se framåt och tänk på alla kommande tävlingar och framgångar - montéridningen - snart har du licens och kan börja tävla och då kommer du att visa alla vem som äger - Tänk på att det är DIG det gäller. Det är DITT liv och ingen annans. Det är bara DU som egentligen kan påverka ditt liv ! Det som händer nu är bara en liten, liten del av hela ditt liv. Du måste se framåt! Kram Katarina

2011-09-20 @ 12:49:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0