Speechless...
...Det är verkligen vad jag känner mig. Jag vet vad jag vill säga men jag får inte kroppen att reagera. Som om det står en lite version av mig själv inuti mig och skriker för full hals men inget händer. Varför. Är jag rädd för något. Jag försöker att förstå hur allt hänger ihop. Men jag finner inte den röda tråden. Det är som om jag står med en trasig ände i handen och ser inte den andra. Som om jag letar i totalt mörker efter en röd tråd som jag ändå inte kommer att se. Jag blinkar och blinkar men det enda som händer är att jag känner varma tårar slingra sig ner på mina kinder, ner mot min hals och jag känner paniken stiga. Så många frågor men fortfarande inga svar.
För rädd för att vara stark, för stark för att vika tillbaka. En omöjlig kombination som pågår. Ett krig som aldrig kommer att ta slut. Vinden talar men jag kan inte höra vad den säger, som om den vore långt borta.
I´m speechless...
"Att kunna förstå hur någon känner sig är bortom vår kunskap."
För rädd för att vara stark, för stark för att vika tillbaka. En omöjlig kombination som pågår. Ett krig som aldrig kommer att ta slut. Vinden talar men jag kan inte höra vad den säger, som om den vore långt borta.
I´m speechless...
"Att kunna förstå hur någon känner sig är bortom vår kunskap."
Kommentarer
Trackback
