Jag älskar verkligen det livet. Det är så jag vill leva, med hästar hela tiden hela dagarna och tillsammans med den jag älskar. Det är drömmen.
Licenskursen har startat nu och det är jättekul. Var även och kollade på en föreläsning inför Travets Talanger. Det var mycket lärorikt och jag måste säga att det är smart att lyssna på de som kan. För de har ju trots allt varit med själva och har erfarenhet.

Nästa kursträff är på måndag, efter lunchtravet. Där Oskar J Andersson startar med Mr Super Yankee och Ruth Andersson startar med Fiona I. Det är mycket trav framöver och jag bara njuter.
110429, Fredag, startar Fritz med Oskar i sulkyn och det är på Arvika. Då fyller jag förövrigt 20 år, känner faktiskt att tiden har gått galet fort nu på sista tiden. Speciellt när jag senast idag sa att det kändes som om det var 2007 igår.

På lördag ska Oskar köra snabbjobb med Lindus Key och efter det är det kalas med nära och kära.

Söndag Kör Oskar J.H.C Twingeling på Årjäng och sedan är det ju måndag.

I morgon ska min häst äntligen få nya skor så att jag ska kunna rida henne ordentligt. Det ska bli så härligt. Hon har fått vila i nästan en hel vecka. Så ska jag även rida Arla i morgon vilket kommer bli intressant.
Handla ska också göras i morgon. Fullt upp.

Nej om jag ska ta och gå och lägga mig i tid. Jag har en del att sova igen nu när jag varit sjuk. Jag kan nämligen inte sova om kvällarna då. Men först ska jag nog ta en dusch.

Jag tror att jag har fått tunghäfta. Jag har gått i flera dagar utan att säga var jag egentligen vill säga. Det är inte bra. Jag får så ont i magen när jag inte får ur mig allt jag tycker och tänker. Tror jag måste ändra på detta snarast.

En sista sak bara innan jag slutar, Sex, sex är bra. Bra för att må bra.



Nu är det snart ett år sedan, snacka om att tiden går fort..

...Eller nej, min påsk är inte så glad. Inte än. Magsjukan har förvisso gått över men det hjälper inte just nu. Jag nöjer mig inte med bara det. Nyss hittat ett påskägg, det gjorde mig glad och sitter nu i solen på altanen och väntar på det senaste Vampire Diaries avsnittet.

Hoppas på vinst på V75 idag. Det skulle sitta fint en dag som denna.

Ut till älsklingen sen, ska försöka longera henne. Hon har tagit av sig en shoosing så får väl se hur detta går.

Har tänkt på hur fullständigt maktlös man kan känna sig. Som när man är sjuk. Man kan inte ens bestämma över sig själv. Inte okej om ni frågar mig. Det är inte heller lätt att vara så långt borta från den man älskar. Det är nog det värsta.

Inte så värst positivt idag, men det är så det är ibland.

En sak är i allafall säkert och det är att jag är jävligt snygg idag. På måndag börjar Montékursen och det ska bli så himla kul. Nedräkningen har börjat på fredag blir jag systemmyndig.

Men Glad Påsk på er alla häxor!

Ja, hur lever vi egentligen.

Lever vi så som vi verkligen vill leva eller bara nöjer vi oss med vad vi får och fortsätter att drömma. Undrar hur många det är som är missnöjda med de val de gjort här i livet.

Jag själv kan inte säga att jag är stolt över alla mina handlingar. Men det är ändå de som gjort mig till den jag är idag. Och idag är jag lycklig. För även om jag kanske inte har allt jag vill ha så vet jag att en vacker dag går mina drömmar i uppfyllelse. Det är iallafall vad jag väljer att tro på.

Titta framåt, dit man vill komma. Varför ska man bara nöja sig med det man har om man vill ha mer.

Jag lever för min dröm och ingen kommer kunna stoppa mig, utom jag. Och det har jag inte planerat. Jag har fått lära mig att "det går om man bara vill" men då måste man vilja från tårna till månen.

Att ha drömmar tycker jag är viktigt. De visar en alltid det man vill se och det hjälper mig i livet. Hur jag lever mitt liv.

Sluta aldrig att drömma...

...Känslor, det är vad jag har just nu. Jag är så lycklig att jag nästan expolderar, nästan så att det blir för mycket lycka.

I tisdags kom han hem, Oskar. Och enda sedan dess har min lycka varit orubbad. Det började nog redan dagarna innan då jag lyckades med strålande resultat på hopptävlingen. Det har nog varit en utav de bästa veckorna i mitt liv.
Min häst är bara underbar hela tiden och har förvandlats till en träningsnarkoman. Underbart!
Oskar Åkte vidare till Slädekärr redan i onsdags men det dröjde bara till fredag innan jag tog transporten, fyllde den med en liten Yankee och begav mig till skogen jag med. Resten av dagen var det trav som gällde. En härlig dag.

Det är dagar som dessa som nästan inget kan gå fel. Ingenting som kunde få mig på dåligt humör iallafall. Vi lagade god mat och bara njöt av livet.

Svinlande känslor blommade upp och jag kände passionen bubbla inom mig. Kärlek är bara förnamnet. Jag kan inte hjälpa att jag nästan sätter andan i halsen. Hans beröringar gör mig värmande yr.

Något annat som gör mig yr är monté, lyckorus eller vad. Yankee på rakbanan, kan inte hjälpa att jag ler på hästryggen när det känns som det gjorde då.

Lördagen fortsatte med trav. Först snabbjobb med Lindus Key, med leenden som resultat. Sedan bar det iväg till Åby, Olympiatravet. Ännu mer lycka, vilken stämning. Det ryser i kroppen bara jag tänker på det. Brioni...

Bilfärden hem var mer än underbar, mer än passion, mer än något annat jag skådat, upplevt och kännt.

Söndag. Tog en liten sovmorgon i Oskars famn. Ville verkligen inte gå upp.
Trav, körde fort på rakbanan med Yankee. Det var jättekul. Första gången som jag körde häst på travbanan. Annars har jag bara ridit. Som jag fortfarande tycker är roligast men detta var jämnförbart.

Tyvärr var jag tvungen att åka hem direkt efter snabbjobbet. Men där väntade det andra bästa i mitt liv. Cinderella. Vi tog oss också en tur till en rakbana. 1km lång och full speed i 800m. Det är en härlig känsla det också.

Slutade dagen med lillasyster och Harry Potter och Dödsrelikerna del 1. Nu ska här duschas och ses på The Vampire Diaries. Kärlek, jag säger bara det.



"Jag tror att när vi oförskräckt söker kärleken då uppenbarar den sig,
och det slutar med att vi drar till oss ännu mer kärlek."

Paulo Coelho
-Vid floden piedra satte jag mig ned och grät

...Det är något som jag drömmer om varje dag. Magi, Vampyrer, Varulvar, Älvor, ja allt sånt som egentligen inte finns är min passion. Tänk om man bara genom att säga en formel så skulle man kunna stanna tiden eller flyga.
Vore det inte underbart.

Det har hänt en sak och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Men visst är det okej att släppa det förflutna. Eller jag menar man ska släppa det förflutna. För de saker som redan hänt går inte att göra ogjorda.
Även om det som hänt i det förflutna är saker som man kanske inte alltid är så stolt över så formar de hur man blir i framtiden. Så länge man ser det positiva i vad som då kan ses som det svartaste svart.

Jag kan ibland ha svårt att se allt från den ljusa sidan, men jag försöker verkligen. För på något sätt tror jag att allt har betydelse. Jag tror ju på ödet så...

Just nu verkar allt lösa sig precis perfekt så varför ska jag ens tvivla.

Det enda är att jag vill fortfarande ha några svar och jag är rädd för att fråga, men om allt detta har någon som helst betydelse så kommer jag nog få mina svar.

En annan sak, jag sitter på hel spänn för snart kommer han. Han som jag tycker så mycket om.



Min goding som var ett riktigt busfrö idag. Älskar henne så mycket.

"Det finns inget sådant som den enda och stora chansen.
Livet ger en alltid en andra chans."

-Paulo Coelho
Segraren står ensam

Kan inte vara annat än lycklig än en dag som denna.

Har varit och tävlat med min underbara prinsessa idag och vi tog med oss två felfria rundor hem. Så nu laddar vi batterierna på nytt för vi kör ett race i morgon också. Detta är kärlek!

Måste också passa på att berätta att jag fått min montésadel nu. Provred den på Yankee igår och han tyckte nog att den var lika skön som jag. Tog en lugn tur med honom, men det märks att han är laddad. Får hålla honom hårt.

Snart kommer han hem som får mig att lee alla tider på dygnet. Så lyckan kommer att bestå.

Men jag har tänkt på en sak. Vart går gränsen och hur ska man kunna veta det. Jag tänker på det här med att vara öppen, för jag är en väldigt öppen person och jag kan verkligen slänga ur mig vad som helst utan att tänka mig för ett skvatt. Men jag tror att ni, precis som jag har märkt av den här pinsamma stelheten som uppstår när någon tycker att man sagt för mycket. Jag hatar den. För hur ska jag kunna veta när jag sagt för mycket. En del vill ju verkligen höra alla detaljer och en del vill knappt veta av något alls.

Samma sak som när man skriver med någon via sms eller Facebook. Det är så lätt att misstolka. Alla är vi olika och tack och lov för det. Men det är inte lätt att ställa om.

Jag undrar över så mycket men vågar knappt ställa några frågor. Rädd för att bli dömd.

Vad mycket lättare det vore om man hade någon som alltid ville lyssna, på vad det än må vara för dumheter. Någon som alltid kan ge en de svar man söker. Men det är väl det som är tjusningen med det hela. Det ska inte vara enkelt.

Jag tänker mycket och jag söker svar.

På sista tiden har jag ställts inför en del prövningar som jag ännu inte lyckats lösa och jag kanske aldrig kommer att klara det smärtfritt men jag försöker. Det blir lättare och lättare för var dag som går att försöka läka de sår som uppstått på vägen.

Men trotts allt detta så är jag lycklig. Jag har underbara vänner som bryr sig. De kanske inte alltid har de svaren jag helst vill höra men de är ärliga. Och det är guldvärt.



Du är min ögonsten Cinderella...

Jag kommer att somna med ett leende på läpparna...

H

Fotograf: Olle Gustafson

Och det är det inte många som har!

Jag vet verkligen vad jag vill göra men det är lite svårt att hitta rätt väg. Kartan har blivit lite sliten så det är svårt att se vart jag ska gå. Men med rätt teknik så ska det nog gå att lösa så småning om.

Idag är en bra dag. Jag kände det redan innan jag vaknade. Ni vet då när man ligger som i en dvala och drömarna känns väldigt verkliga. Dagen började med att min lillasyster väckte mig ur dvalan och sa att jag skulle logga in på Facebook. "För Oskar vill chatta med dig.." Med de orden sagda så flög jag upp och kastade mig över datorn.
Det var lycka och ett konstant leende fastnade på mina läppar. Från detta har jag bara varit glad och hela dagen har varit underbar.

Red ut tillsammans med Lina, det var lika så underbart. Var verkligen skönt att få prata med henne. Om jag får säga min mening så är det att vi verkligen förstår varandra. Jag vet att hon inte dömmer. Det känns som om hon faktiskt vill förstå och det är värt guld. Det blev många timmar i stallet. Där kan jag verkligen släppa alla tankar och bara vara. Det är det bästa jag vet.

Oskar ringde nyss. Jag blev så glad att jag nästan log, nästan föll det en liten glädje tår. Men bara nästan.
Tänk att han gör mig så fullständigt genom lycklig. Jag ler fortfarande stort.

Magi...



"Allt jag någonsin kunnat drömma om"

...små, små lätta vindar sveper fram genom min kropp.
Jag kommer inte undan, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Ingen har svar och ingen ser det jag ser. Är det smärta eller är det något som kommer att bli bra? Det är egentligen ingen fråga. Bara något jag ständigt tänker på. Varför alla dessa tankar och vart får de plats. Sist jag kollade så var alla rum i min hjärna fullbokade.

Jag ser framtiden och ler, jag tittar tillbaka och ler, sedan försöker jag stänga ögonen och vara så där överlycklig som jag är. Men det är inte alltid så lätt. Jag anser mig själv som en positiv ung kvinna och försöker varje dag leva upp till det. Lyckas ganska så bra nu för tiden. För jag har någon som stärker mig och det är han, Oskar. Det fasinerar mig, hur han kan göra mig så lycklig. Det är inget jag speckulerar i för mycket. Jag är bara glad över att det är så.

Men hur går det egnetligen till. Hur kommer det sig att vissa speciella människor kan göra en glad och lycklig, medan andra kan få en att känna panik och ångest genom att de bara vistas i samma rum. Är det så tydligt, hur vi är som personer. Hur kommer det sig att folk gillar öppna sig för vissa när de i nästa sekund vägrar prata. Vi påverkas stark av omvärlden och det är inget vi kan neka till.

Just nu är jag inne i en fas då jag påverkas av nästan allt, jag är som en vandrande svamp som bara suger upp allt som kommer i min väg. Till och med av mina drömmar. De är så starka och levande att jag nästan börjar ana något typ av budskap.

På tal om drömmar, det är dit jag ska nu, till drömvärlden...



"Hellre bli sårad av sanningen än lycklig av en lögn"