Djup...
...Jag har varit lite väl djup den senaste tiden så jag tänkte att jag skriver ett inlägg om något helt annat.
Film?
Jag har nu i helgen sett tre filmer som jag verkligen gillar.
No strings attached
Water for elephants
Something borrowed
I alla filmerna så är det kärlek, men på väldigt olika sätt. Ett sätt är "friends with benefits" och det har fått mig att tänka på om det verkligen är helt utan känslor. Eller om det kan fortlöpa utan att någon får känslor. Knappast. Jag är ju en känslo-människa och lite väl romantisk enligt mina vänner. Men jag gillar det. Sex är dock väldigt beroendeframkallande.
Jag har idag och under helgen pratat och träffat underbara vänner. Det är väldigt skönt att få prata med många olika alla ser ju saker och ting på sitt sätt och alla sätt är rätt. Jag tog ett svårt beslut igår. Men jag kommer bli så lycklig så då får det vara värt lite svidande ett tag.
"Just keep breathing"
Film?
Jag har nu i helgen sett tre filmer som jag verkligen gillar.
No strings attached
Water for elephants
Something borrowed
I alla filmerna så är det kärlek, men på väldigt olika sätt. Ett sätt är "friends with benefits" och det har fått mig att tänka på om det verkligen är helt utan känslor. Eller om det kan fortlöpa utan att någon får känslor. Knappast. Jag är ju en känslo-människa och lite väl romantisk enligt mina vänner. Men jag gillar det. Sex är dock väldigt beroendeframkallande.
Jag har idag och under helgen pratat och träffat underbara vänner. Det är väldigt skönt att få prata med många olika alla ser ju saker och ting på sitt sätt och alla sätt är rätt. Jag tog ett svårt beslut igår. Men jag kommer bli så lycklig så då får det vara värt lite svidande ett tag.
"Just keep breathing"
Att det berör så mycket...
Att höra positiva saker om sig själv värmer nog mer än vad många tror...
Jag kan vara väldigt dålig på att ge andra positiv kritik och är tyvärr dålig på att tacka de som hjälper mig. Jag har börjat tänka ganska mycket på detta den senast tiden. Jag har också tänkt på att en del människor är dåliga på att ta till sig positiv kritik, då känns det inte särskilt kul att ge dem något heller. Även om jag vet att de tar åt sig och att de värmer så vill man ju också att de kanske visar det lite bättre.
De finns också de som tar till sig lite väl bra, som gärna vill få folk att tala gott om dem. De som sitter lite väl bekvämt där uppe bland molnen.
Att bara tacka för hjälpen och visa tycke för vad andra människor gör är viktigt. För en dag så kanske de tröttnar och inte står där och hejjar längre.
Jag har underbara människor runt mig. Tack för att ni finns !
"Behandla andra så som du vill bli behandlad själv. Så säger ett ordspråk men jag har upplevt att det är tvärttom."
Jag kan vara väldigt dålig på att ge andra positiv kritik och är tyvärr dålig på att tacka de som hjälper mig. Jag har börjat tänka ganska mycket på detta den senast tiden. Jag har också tänkt på att en del människor är dåliga på att ta till sig positiv kritik, då känns det inte särskilt kul att ge dem något heller. Även om jag vet att de tar åt sig och att de värmer så vill man ju också att de kanske visar det lite bättre.
De finns också de som tar till sig lite väl bra, som gärna vill få folk att tala gott om dem. De som sitter lite väl bekvämt där uppe bland molnen.
Att bara tacka för hjälpen och visa tycke för vad andra människor gör är viktigt. För en dag så kanske de tröttnar och inte står där och hejjar längre.
Jag har underbara människor runt mig. Tack för att ni finns !
"Behandla andra så som du vill bli behandlad själv. Så säger ett ordspråk men jag har upplevt att det är tvärttom."
Bäst när det verkligen gäller...
Jag har kommit på att jag nog är bäst när det verkligen gäller. Jag gillar inte att ha för lång tid på mig utan vill hellre veta exakt vad som gäller och göra det pang på bara. Om jag inte får veta på en gång vad som gäller, eller klara besked då skjuter jag gärna på det mesta in i sista sekunden. Men även om jag gör det så är jag ändå bäst när jag väl gör det. Självklart är jag inte bäst på allt. Men jag gör alltid mitt bästa.
Jag har varit väldigt trött den sista tiden och det är verkligen dags att jag rycker mig själv i kragen och sover på saken. Tar nya andetag och vilar upp mig. Nu är det jag, bara jag.
Tack till mina underbara vänner som är så fantastiska och goda. Ni är verkligen värda mer än guld. Kärlek till er!
Jag har varit väldigt trött den sista tiden och det är verkligen dags att jag rycker mig själv i kragen och sover på saken. Tar nya andetag och vilar upp mig. Nu är det jag, bara jag.
Tack till mina underbara vänner som är så fantastiska och goda. Ni är verkligen värda mer än guld. Kärlek till er!
självsäker, osäker, ensamhet...
Det hänger verkligen inte ihop...
Det är det inget som gör just nu. Ena stunden känner jag att jag vet precis vart jag står här på jorden. Den andra får jag inte ens fotfäste. Det känns som när man drömmer om att man halkar, det rycket till i hela kroppen och man vaknar. Men jag vaknar inte. Känslan finns kvar och jag kan inte öppna ögonen.
Tyvärr är det ingen trevlig dröm och ingen djup sömn. Det är ett konstant obehag och jag mår illa.
Det är som att stå och titta på utan att kunna göra något åt det som sker. Nästan som att man står helt naken på en stor scen med miljontals människor som har ögonen på bara mig. Totalt utelämnad och fastfrusen.
Många känslor, tyvärr är det många negativa. Varför har jag grävt ner mig. Varför kan jag inte hitta upp till ytan. Fan vad besviken jag är...
Det är det inget som gör just nu. Ena stunden känner jag att jag vet precis vart jag står här på jorden. Den andra får jag inte ens fotfäste. Det känns som när man drömmer om att man halkar, det rycket till i hela kroppen och man vaknar. Men jag vaknar inte. Känslan finns kvar och jag kan inte öppna ögonen.
Tyvärr är det ingen trevlig dröm och ingen djup sömn. Det är ett konstant obehag och jag mår illa.
Det är som att stå och titta på utan att kunna göra något åt det som sker. Nästan som att man står helt naken på en stor scen med miljontals människor som har ögonen på bara mig. Totalt utelämnad och fastfrusen.
Många känslor, tyvärr är det många negativa. Varför har jag grävt ner mig. Varför kan jag inte hitta upp till ytan. Fan vad besviken jag är...
Som jag ser det...
...så finns det alltid två val, men inte mer.
Man kan inte få det ena och det andra. Det är omöjligt...
Antingen så vill man eller så vill man inte.
Antingen så kan man eller så kan man inte.
Antingen så vet man eller så vet man inte.
Och om man inte vet, då tvekar man.
Och om man tvekar, då är man osäker.
Osäkerhet är farligt och det leder nästan aldrig till något positivt.
Vad är det som är så svårt. Varför är det så svårt.
Det borde inte vara så här...
Jag orkar verkligen inte mer nu...
Man kan inte få det ena och det andra. Det är omöjligt...
Antingen så vill man eller så vill man inte.
Antingen så kan man eller så kan man inte.
Antingen så vet man eller så vet man inte.
Och om man inte vet, då tvekar man.
Och om man tvekar, då är man osäker.
Osäkerhet är farligt och det leder nästan aldrig till något positivt.
Vad är det som är så svårt. Varför är det så svårt.
Det borde inte vara så här...
Jag orkar verkligen inte mer nu...
Det funkar inte riktigt så...
...som man vill att det ska funka...
"Händerna pulserar, svider och blöder.
Men jag fortsätter.
Jag fortsätter att skrubba.
Men vad spelar det för roll.
Det blir inte rent.
Det sitter för hårt, för djupt.
Det gör ont och det kommer det att fortsätta göra.
Huvudet är tungt.
Överbelastat.
Hela kroppen gör uppror.
Det är något som inte stämmer.
Det stämmer inte att det ska göra så ont.
Men det blir inte rent, det sitter kvar.
Ingrott.
Kanske är det bättre att låta det vara.
Låta det samla damm.
Gömma det under ytan.
Låtsas som om ingen ser eller vet.
Vet vad som finns under allt det där.
Allt det där nya.
Men jag fortsätter att skrubba.
Sliter tills det blänker.."
"Händerna pulserar, svider och blöder.
Men jag fortsätter.
Jag fortsätter att skrubba.
Men vad spelar det för roll.
Det blir inte rent.
Det sitter för hårt, för djupt.
Det gör ont och det kommer det att fortsätta göra.
Huvudet är tungt.
Överbelastat.
Hela kroppen gör uppror.
Det är något som inte stämmer.
Det stämmer inte att det ska göra så ont.
Men det blir inte rent, det sitter kvar.
Ingrott.
Kanske är det bättre att låta det vara.
Låta det samla damm.
Gömma det under ytan.
Låtsas som om ingen ser eller vet.
Vet vad som finns under allt det där.
Allt det där nya.
Men jag fortsätter att skrubba.
Sliter tills det blänker.."
En tolkningsfråga...
Att tolka saker är svårt. För mig är det så att jag vill gärna veta, men jag vill inte anta att jag vet. Det kan leda till missuppfattningar och krångla till saker och ting. Att försöka tolka något som man undrar över, något som är svårt och gör ont. Det är inte lätt.
Det är så mycket frågor hela tiden och jag känner att jag blir bara mer och mer förvirrad. Är det inte meningen att man ska bli gamal och vis. Ja det lär ta ett tag för mig.
Jag känner en längtan och den växer. Växer sig nästan outhärdlig.
Något typ av bevis, något gensvar. Varför vänta.
"It´s like, he doesn´t hear a word I say.
His mind is somewhere far away.
And I don´t know how to get there."
Det är så mycket frågor hela tiden och jag känner att jag blir bara mer och mer förvirrad. Är det inte meningen att man ska bli gamal och vis. Ja det lär ta ett tag för mig.
Jag känner en längtan och den växer. Växer sig nästan outhärdlig.
Något typ av bevis, något gensvar. Varför vänta.
"It´s like, he doesn´t hear a word I say.
His mind is somewhere far away.
And I don´t know how to get there."
Så många konstiga saker...
...som händer, som inte går att förklara.
Att inte veta är för mig det jobbigaste som finns just nu. Ovisheten är kvävande. Den gör att jag fortsätter att tänka och fortsätter att gräva mig djupare ner. Det känns så fel och det känns så förjävligt. Det gör mig vansinnigt arg. Det bubblar i mig och jag känner att jag snart exploderar. Jag vet inte om det är värt att göra det, men jag kommer verkligen att behöva. Hur ska jag göra, hur ska jag kunna kämpa när jag inte får kraften..
Jag vet inte. Jag vet inte någonting längre.
Jag trodde att jag var säker på mig själv och visste allt jag behövde. Men så fullständigt fel jag hade. Jag har så mycket mer att lära. Så mycket mer att förstå. Jag måste....
Tack pappa, du är underbar!
"Om man ångrar saker man gjort så har man gjort för mycket."
Att inte veta är för mig det jobbigaste som finns just nu. Ovisheten är kvävande. Den gör att jag fortsätter att tänka och fortsätter att gräva mig djupare ner. Det känns så fel och det känns så förjävligt. Det gör mig vansinnigt arg. Det bubblar i mig och jag känner att jag snart exploderar. Jag vet inte om det är värt att göra det, men jag kommer verkligen att behöva. Hur ska jag göra, hur ska jag kunna kämpa när jag inte får kraften..
Jag vet inte. Jag vet inte någonting längre.
Jag trodde att jag var säker på mig själv och visste allt jag behövde. Men så fullständigt fel jag hade. Jag har så mycket mer att lära. Så mycket mer att förstå. Jag måste....
Tack pappa, du är underbar!
"Om man ångrar saker man gjort så har man gjort för mycket."
Speechless...
...Det är verkligen vad jag känner mig. Jag vet vad jag vill säga men jag får inte kroppen att reagera. Som om det står en lite version av mig själv inuti mig och skriker för full hals men inget händer. Varför. Är jag rädd för något. Jag försöker att förstå hur allt hänger ihop. Men jag finner inte den röda tråden. Det är som om jag står med en trasig ände i handen och ser inte den andra. Som om jag letar i totalt mörker efter en röd tråd som jag ändå inte kommer att se. Jag blinkar och blinkar men det enda som händer är att jag känner varma tårar slingra sig ner på mina kinder, ner mot min hals och jag känner paniken stiga. Så många frågor men fortfarande inga svar.
För rädd för att vara stark, för stark för att vika tillbaka. En omöjlig kombination som pågår. Ett krig som aldrig kommer att ta slut. Vinden talar men jag kan inte höra vad den säger, som om den vore långt borta.
I´m speechless...
"Att kunna förstå hur någon känner sig är bortom vår kunskap."
För rädd för att vara stark, för stark för att vika tillbaka. En omöjlig kombination som pågår. Ett krig som aldrig kommer att ta slut. Vinden talar men jag kan inte höra vad den säger, som om den vore långt borta.
I´m speechless...
"Att kunna förstå hur någon känner sig är bortom vår kunskap."
Hela världen rasar...
...Jag tappar fotfästet och faller. Faller handlöst ner i mörkret. Ingen kan rädda mig, ingen sträcker ut en hand och ingen hör mina rop på hjälp. Jag har andas i halsen och tårarna sprutar. Kommer någon att ta emot mig eller kommer det vara ett evigt fallande. Kommer klumpen i magen alltid att bestå. Som om du svimmar utav svindel. Den obehagliga känslan av att inte veta. Det är så det är. Men är det så det kommer att vara. Varför. Hur kan ögonen sett så fel.
Ett svek, en besvikelse och en tomhet...
Ett svek, en besvikelse och en tomhet...
